Francesca Woodman och den kvinnliga kroppen

Publicerat i: Dag för dag #HappyWomensDay, 70-talet, art, bildanalys, black and white, feminism, feminist, fotograf, fotografi, francesca woodman, italy, konstnär, kvinna, moderna museet, nakenhet, new york, om att vara en ängel, skolarbete

Francesca Woodman – om att vara en ängel

 

I Denver, Colorado föddes den 3:e april 1958 en liten flicka vid namn Francesca Stern Woodman. Hennes föräldrar George Woodman och Betty Woodman lät henne växa upp i konstvärlden där hon möttes av färger och uttryck. Familjen hade ett hus i Italien där Francesca spendera många somrar av sin uppväxt. Samma år som hon inledde sina år på gymnasiet i Massachusetts började hon att intressera sig för konstformen fotografi. Föräldrarna George och Betty är båda själv konstnärer inom målarkonsten och keramiken. Att fotografera var något nytt och ovanligt på den tiden som Francesca fastnade helt för. 1975 började hon att studera på en av Amerikas kändaste konstuniversitet, RISD i Providence. Hennes flytande italienska gjorde så att hon fick studera konst i Rom under åren 1977-1978, hon tog examen från RISD år 1979. Samma år flyttade hon till New York och försökte sin lycka med att bli en ”riktig” fotograf. Sommaren 1980 blir hon en del av konstnärskollektivet MacDowell Colony i New Hampshire. Under sin uppväxt har Francesca alltid setts som en glad och lite udda flicka men nu faller hon in i en depression och försöker att ta liver av sig. Woodman misslyckas och flyttar in hos hennes föräldrar i Manhattan hösten 1980.  Den 19:de januari 1981 hoppar Francesca Woodman ut ur ett fönster från en byggnad på East Side New York och tar därmed livet av sig.

På Francescas fjortonde födelsedag fick hon en kamera av hennes far. Från den dagen tog hennes karriär inom fotografi fart. Under hennes livstid tog hon cirka tio tusen negativ som nu finns välbevarade hemma hos hennes föräldrar. De flesta bilder har dock inget namn utan bara en anteckning på datum och plats. Hon föredrog att fotografera i svart vitt men har även fotograferat lite i färg. När hon började på RISD lånade Woodman en videokamera och började filma i stil med hennes fotografier. År 1981 publicerade hon boken ”Some Disordered Interior Geometries” som är en samling av hennes bilder från Italien utspritt på 24 sidor.

Francesca Woodmans konst centrerar sig kring den kvinnliga kroppen. Hennes fotografier är på många sätt sköra och lätta, den enkla kvinnokroppen placeras ut i en rustik miljö utan att sexualiseras. I bilderna syns oftast Francesca själv, någon väninna till henne eller Francesca med en manlig kompanjon. Fotografierna uppfattas ibland som deprimerande eller till för att vara upprörande men i själva verket ska de inte vara det. Francesca Woodman var en glad och livlig person, fyllde med känslor och energi, hennes fotografier representerar sällan hennes egna känslor utan är mer experimentella och avangard. Det är först när hennes depression tog över hennes liv och hon slutande fotografera som tankarna om självmord dök upp i hennes huvud. Hon var en extraordinär flicka som ville försöka sig på konstformen fotografi och testade sig fram bland skuggornas och ljussättningens värld. Fotografierna ska oftast inte tas seriöst menar mamman Betty Woodman, hennes dotter har tagit många humoristiska bilder som ska vara konstiga och roliga. Den sköra och nakna kvinnokroppen ska inte heller sexualiseras utan betraktas som en del av bilden och ett lekfullt sätt att placera ut en människa på. Francesca levde i sjuttiotalsandan men berördes inte så mycket av revolutionerna som pågick utan gick sin egna väg. Idag betraktas hennes fotografier som feministiska verk som tilltalar unga kvinnor och ses som ett feministiskt konstuttryck från 70-talet. Detta var inte Francesca tanke bakom det hela, hon var feminist som många andra på den tiden men hennes konst vara inte menad att vara det och hon själv kämpade inte heller med i den feministiska vågen.

70-talet påverkade många konstnärer och har gett oss otroliga kvarlevor från den tiden. Woodmans fotografier var enastående på den tiden och experimenterade med kroppen och den fria viljan över sin kropp på ett sätt som inte hade skådats förr. Att fotografera var något nytt och kan därför tillföra en hel del till hennes kändisskap. Francesca var en av de första att prova sig fram och behärska en helt makalös ljussättning i hennes bilder. De åren hon var aktiv handlade det inte om att bli känd utan mer om att göra något nytt och skapa konst. Alla konstnärer har som mål att någon gång bli känd, vilket som Francesca självfallet också drömde om. Tyvärr verkar historien inge gynna levande konstnärer utan istället döda. Det är lättare att bli känd om man är död och speciellt om personen i fråga tog livet av sig på ett speciellt sätt. Francescas kändisskap har inte bara rötterna i hennes självmord utan också hennes egna föräldrar. George och Betty Woodman som själva är konstnärer har sett till att deras dotters fotografier har fått utställningar och har på det sättet fört vidare Francescas konst. De själva jobbar också med att ställa ut sina egna konstverk men det är dotterns konst som har fått status och mer uppskattning än deras egna. 

Idag säljs de flesta fotografier från Francesca Woodmans för ca. 50 000 kr men det finns ett par som även säljs för 400 000 kr. Priserna varierar beroende på vilken bild det är och i hur gott skick den är. På auktionerna erbjuds hennes fotografier antingen för 30 000 eller 200 000 kr men med tanke på hennes popularitet de senaste åren stiger priserna drastisk. Betty och George Woodman ser även till att deras dotters utställning ska få resa jorden runt för att ge alla en chans att beskåda Francescas kost. Boken hon gav ut år 1981 är en hel del billigare och finns att köpa för att bra pris på många internetsidor.

Personligen anser jag Francescas stil vara något nytänkande och fint. Fotografierna är sköra och fyllda med uttryck och känslor. De svart vita kontrasterna leker med skepnaden på bilden och ger ett intryck av lätthet och eftertanke. Den rustika miljön som Francesca Woodman oftast placerar ut sina modeller i passar bra till hennes simpla bilder. Kameran står på en fast punk, det är det som finns framför kameran som påverkar betraktaren. Ljussättningen och miljön får bilderna att bli speciella och unika för den tiden. Idag ses hon av många som en feministisk förebild och fotograf vilket som varken är rätt eller fel. Hon ville uttrycka sig i den konstformen hon kände sig mest bekväm i och vad resultaten blev, det ser vi idag. Jag anser att hennes fotografier är enastående för den tiden och sätter en prägel på de tidiga fotografernas konstverk. Hon har blivit en förebild och hennes utställning ska få betraktas av hela världen. För en person som varken är konstintresserad eller vill försätta sig in i flickan bakom kameran kan denna konst dock uppfattas som tråkig, erotisk och deprimerande. En konstnär tycks först bli känd efter dennes död, vilket som tyvärr stämmer in i Francescas fall men det betyder inte att konsten var dålig från början.  

 

 

Kommentera 0

Kvinnohistoria

Publicerat i: Dag för dag #HappyWomensDay, 70-talet, demokrati, demonstration, england, feminism, feminist, film, frankrike, franska revolutionen, grupp 8, historia, internationella kvinnodagen, kvinnligrösträtt, kvinnohistoria, pm, referat, rösträtt, samhälle, skola, suffragetter, sverige, uppsats, venus symbol, wspu

Jag skrev en uppsats över kvinnohistoria från ett politiskt perspektiv: 

 

”Ty en lagstiftare bör vara en hel man och ej en halv, och han bör ej lämna det kvinnliga släktet att leva ett yppigt liv och förbruka penningar på tygellöshet under det att han endast tänker på det manliga släktet och således låter staten i stället för den nära nog fulla och hela lyckan få endast den halva”. – Så skriverPlaton i ”Lagarna”.

Kvinnor har förtryckts, gömts bort och diskriminerats sedan begynnelsen och därför är det svårt att se ett demokratiskt samhälle förrän alla faktiskt får vara med. Vägen har varit lång och stenig men tillslut lyckades världens största minoritet att bli accepterad och är nu på god väg till att skapa ett jämställt samhälle.

 

Franska revolutionen och 1800-talets kamp för kvinnlig rösträtt i England

 

Franska revolutionen ägde rum och en stor demokratisk händelse tog sin form. Man kämpade för idén om en allmän vilja, om folket, om friheten, jämlikheten och broderskapet. Men vad hände med kvinnorna?

Den nya politiken gjorde så att alla de rättigheter som vissa privilegierade kvinnor hade kunnat ha på grund av sin rikedom och sitt inflytande försvann. Där männen redan haft en visst inflytande förr störtade nu deras makt för att ge folket inflytande. Till det som man kallade folkets inflytande räknades såklart inte heller kvinnor. Detta blir ännu tydligare då den revolutionära deklarationen från 1789 skildrar de mänskliga rättigheterna från männens håll och inte alls behandlar de mänskliga rättigheter till allas jämlikhet. 

Detta upprörde en mängd olika kvinnor och frågan om kvinnors rättigheter var väckt. Markisen de Condorcret kämpade för kvinnors jämlikhet redan år 1790 då hon uttalade sig om den demokratiska tankens djupa logik. Vilken innebar ”att man inte kan lämna grupper, klasser, raser eller just kvinnor utanför den generella idén om mänsklig rättvisa. Där man de så har man kränkt just denna idé”.                                                                          Till tonerna av Condorcret ord bildades det ett antal klubbar där kvinnor och män fick vara på lika villkor under 1790-talet. En av dessa klubbar var Federationen för sanningens vänner där baronessan Palm d’Aelders ledde en kvinnoavdelning. Det bildades ett starkt nätverk mellan dessa klubbar med syfte för att sprida revolutionens budskap. Men redan 1792 var det ”lyckliga året 1790” över då Frankrike drogs in i krig och dess klubbar förvandlades till understödsklubbar åt landets försvar. Visserligen så försvann klubbarna men lågan var tänd och den skulle inte slockna förrän samhället skulle blir jämställt.

Under 1800-talets viktorianska årtionden i England började de första tecken på en organiserad och borgerlig kvinnorättsrörelse. Fler och fler feminister började att dyka upp och dela med sig av sina åsikter genom att organisationer. Män var ofta välkomna som medlemmar i den nya kvinnorättsrörelsen. De präglades av det engelska borgerskapet och mellanskikten och majoriteten av kvinnosakens anhängare var reformivrare, men sällan revolutionära. England var ett av de första länderna i Europa där kvinnorättsrörelsen tog sin fart. Kampen om rätten till arbete, högre utbildning och till krav om lika villkor till lön och anställning vände sig både till gifta och ogifta. I den engelska kvinnorättsrörelsen och i övriga nord- och västeuropeiska kvinnorättsrörelse var den ideologiska huvudtendensen primär liberal, detta skulle förändras länge fram i kvinnohistorien.

Revolutionens kvinnoklubbar som satsade på kvinnors rätt i samhället var visserligen väldigt små och påverkade inte så mycket på den tiden. Men tanken som väcktes hos många efter franska revolutionens budskap om frihet, jämlikhet och broderskap var stor.

 

Suffragetter och kvinnligrösträtt

 

”Vi ska kämpa tills vi vinner!”

”Rösta för kvinnor!”

Till tonerna av dessa slagord tog den revolutionära kampen om kvinnors rösträtt fart. Ett århundrade av hemliga organisationer sammanbeten med arbetarklassens män och till slut nästan våldsamma försök till kvinnlig rösträtt, lönade sig äntligen. I Sverige röstades förslag på kvinnors rösträtt fram år 1918 och strax därpå fick kvinnor för första gången i historien rösta. Men det skulle dröja fram till 1928 tills den allmänna och lika rösträtten skulle slå igenom i England.  Efter årtusenden av lagar som satte kvinnor i ett slags parlamentarisk ”exil” var striden äntligen vunnen, men hur?

1903 kallade läkarfrun Mrs Pankhurst ihop en lite grupp kvinnor till hennes vardagsrum i Manchester. Gruppen ”Women’s Social and Political Union” (WSPU) som senare kom att kallas för Suffragetter grundades. De avvek från den vanliga engelska och internationella rösträttsrörelsen vilket även var det som gjorde militanta suffragetter så framgångsrika. De ville säga upprop och påtryckningspolitik, bearbetning av offentligheten och opinionen och anordna en mängd medlemsmöten och offentliga debatter. Genom detta bröt de mot kvinnorörelsens utbredda föreställning om kvinnors milda, laglydiga damaktiga korrekta sätt att uppträda.

Tillsammans med sin mycket politisk engagerade dotter Christabel blev Mrs Pankhurst nyckelfigurer för de militanta suffragetterna. Med åren som gick blev kampen om kvinnlig rösträtt allt starkare och fler och fler börja antingen att tycka om rörelsen eller blev totala motståndare till dem.

1918 rösta regeringen äntligen igenom den efterlängtade rätten om kvinnors röst rätt. Visserligen fick kvinnor rätt att rösta och låta sig nomineras till parlamentsval på samma villkor som gällde för män. Detta gällde dock endast för ”kvinnor som var husägare eller gifta med en man som ägde en bostad, och de medborgare av kvinnokön som hade avlagt examen vid universitetet eller innehade egendom till ett värde av fem pund, beviljats rösträtt”.  Christabel ställde upp i det engelska parlamentsval 1918 som kandidat för det nybildade och kortlivade ”Womens party” med ett blandat, starkt antisocialistisk program. Tyvärr blev det inte riktigt som planerat och det blev valnederlag och partiet splittrades strax därpå. Efter det skulle dröja ytligare tio år tills en allmän och lika rösträtt slog igenom i England. 

Samtidigt som allt detta hände i England så kämpade även tusentals kvinnor i andra länder. I Sverige grundades föreningen, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) år 1903. De kämpade hårt för kvinnors rösträtt och 1912 la den svenska regeringen fram ett lagförslag om kvinnlig rösträtt genom en proposition i riksdagen. Men förslaget röstades ned av först Första Kammaren med 86 röster mot 58. I Andra Kammaren antogs däremot förslaget med 140 röster mot 66. Det var ett nederlag för den här gången men det skulle inte dröja länge tills att en ny proposition skulle läggas fram.  Rösträttsfrågan togs upp igen i kammaren där ”liberalen Karl Staafs andra regering lade fram den första propositionen om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval”. Propositionen om den kvinnliga rösträtten vanns 1919 och var bara början på slutet av kampen för den kvinnliga rösträtten i Sverige.        

 

 
 
Grupp 8

 

Man kan undra just varför gruppen hette Grupp 8 eller så kan man undra vilka Grupp 8 var och vad de gjorde, det just detta som ska förklaras nu.

Grupp 8 bildades 1968 vilket även var det så kallade vänster-året och början på 70-talsvänters. En grupp kvinnor hade varit på föreläsningar där det talades om samhället och dess normer. Efteråt bestämmer de sig sedan för att starta en egen grupp. ”De vill förändra. Påverka. Agera”. Den 26-åriga mamman Gunilla Thorgren som arbetar som journalist var less på att hon och hennes barn inte sågs som en familj och att inga dagisplatser fanns att få tag på. Så när en kompis berättar om en grupp som studerar kvinnans situation i samhället bestämmer hon sig för att gå på ett möte.

Från början så var Grupp 8 en väldigt liten förening som mest satt och diskuterade och inte agerade. År 1970 beslutar de sig ändå för att bli en öppen organisation och strax därpå bildades det 48 lokalgrupper mellan åren 1968 och 1979 runtom i Sverige. Gruppen kom att bli medelpunkten för 1970-talets nya kvinnorörelse och driva frågor om arbete åt alla, kortare arbetsdag, daghem åt alla barn, fri abort och rätt till smärtlindring vid förlossning. De riktade sig till yrkesarbetande kvinnor mellan 30 och 40 år och därför var frågor om daghem och arbete några av de största.

1977 blev dem en nationell riksorganisation och 1979 antogs en gemensam programförklaring. De gav även ut tidskiftet "Kvinnobulletinen" mellan 1971 och 1996.

Hela Sverige skakades då det inte var nog med att kvinnor hade fått rösträtt men nu ville de också kunna jobba och ha abort. Gruppen demonstrerade med slagord som:

 ”Palme snackar bort, fri abort”

Dessa samhälls frågor drev Grupp 8 till att agera och belysa hur det faktiskt stod till. Kvinnor kunde utbilda sig på den tiden och de kunde även jobba, men för att samhället skulle fungera så fick de inte chansen att ha barn och jobba samtidigt. Det var brist på daghem vilket som gjorde att om du som kvinna utbildade dig och ville sedan jobba med det men även skaffa man och barn blev du tvungen att säga upp dig. Grupp 8 drev fram dessa stort och demokratiskt viktiga frågor under 70-talsvänstervågen med succé.

Förutom att Grupp 8 upplyste samhället om feminism och kvinnors rätt i samhället så påverkade de även framtiden. Vid en demonstration år 1972 skickade de ett telegram till finansminister Gunnar Sträng med tre tydliga krav: Kvinnors rätt till arbete, till daghem och till utbildning. Några år senare gick ett av tio barn på dagis 1977 och år 1980 gick var tredje 2-4-åring till dagis. Denna omvändning som Grupp 8 lät tillskriva kanske verkar som något väldigt litet. I själva verket är denna omvändning något väldigt stort som dagens samhälle är väldigt beroende av. Nu kan båda föräldrarna jobba och tjäna pengar fastän barnet bara är något år gammalt. Kvinnor behöver inte längre vara hemmafruar och chansen till en karriär inom något man har utbildat sig till finns.

 
Sverige skulle inte varit sig likt om inte halva befolkningen skulle haft samma rättigheter som resten. Kvinnor har kämpat genom historien och kämpar än idag för att få ett jämställt samhälle där ingen ska diskrimineras på grund av deras kön. Alla ska ha samma rättigheter och chanser för ett bra liv med bra förutsättningar. Kvinnor ska få ta plats och de ska våga låta sina röster bli hörda. Detta är vad demokrati innebär.

 

 

 

Käll- och litteraturförteckning:

 

Litteraturförteckning:

Yvonne Hirdman, Margareta Strandberg Olofsson, Beata Losman, Marja Taussi Sjöberg, Ann-Sofie Ohlander, Tinne Vammen, Anita Göransson, Ulla Wikander och Christina Florin. Kvinnohistoria, Författarna och Sveriges Utbildningsradio AB, Oskarshamn, 1992.

Källförteckning:

Expressen, Tina Harr, Historien om Grupp8 – det gör de idag, publicerad:2014-03-03  http://www.expressen.se/nyheter/historien-om-grupp-8--det-gor-de-i-dag/       Hämtad: 2016-02-09

Riksarkivet, Ansvarig för sidan Karin Borgkvist Ljung, Kvinnans rösträtt, publicerad: 2013-06-28, uppdaterad: 2013-09-25; https://riksarkivet.se/kvinnans-rostratt    Hämtad: 2016-02-08

 

Kommentera 0

Vegan

Publicerat i: Dag för dag animals, djur, djurens rätt, djurfabriken, djurrätts alliansen, hälsosamt, klimatsmart, propaganda, puss och kram, sverige, söderhamn, vegan, vegan förfan, veganism, vegetarian, vågar du se
Hallå! Om ni inte fattat det än, bli vegan för fan! 💚








Kommentera 0
Visa fler inlägg