Det känns som att ni, min läsare, bara ser mig som en tråkig vanlig ungdom som gillar mode, smink och fotografering. Det känns som att ni inte ens vet vem jag är. Så jag ska ta och berätta lite över vem jag är.
Jag har byt skola fem gånger, jag går just nu i nian och står för det svåra beslutet över gymnasieval. Jag gilllar alternative rock, indie och electro pop musik men jag är också ett stort fan av gamla rock klassiker. Jag lyssnar väldigt mycket på P3 (radio) och jag älskar morgonpasset i p3. Själv skulle jag inte vilja klassa in mig i någon slags steriotyp men jag är kanske inte som alla andra. Jag köper de flesta kläder på loppis eller vintage affärer. Och det ska ni veta, inte för att jag inte råd att köpa nya kläder. Men jag älskar gamla kläder. Jag gillar att tänka att de vill berätta en historia.
Till exempel så har jag en jätte fin mocka kappa som ser och känns väldigt dyr. Den hittade jag på loppis för ca. 180kr, jag kan tänka mig att det var en ung kvinna som bar den. Hon bar den på vintern när hon gick genom
stockholms gator. Hon var vacker och hade en bra självkänsla. När hon svepte förbi på Stockholms gator kollade folk efter henne. Hon utstrålade en sån stor självsäkerhet och skönhet att det inte gick annat än att kolla på henne. Men efter några vintrar fick hon en ny fin kappa till jul. Den gamla jackan gav hon till sin vännina. Men varje gång hennes vännina bar den kände hon inte den där självsäkerheter dom kvinnan utstrålade. Så en helg då vänninan skulle hälsa på sin släkt ute på landet lämnade hon kappan där. Modern ringde upp henne, men hon sade att jackan inte passade henne och att mordern kan ha den. Vänninans mor lade undan den och inte förens år efter det såg modern den igen. Då hon skulle lämna saker till en loppis affär. Eftersom att kappan inte passade henne och pengarna från loppis affären gick till en bra sak, så lämnade hon kappan där. Det är så jag vill föreställa mig att kappan kom till mig. En dag då jag och en vän till mig som är utbytes student var på loppisen hittade vi kappan. Utan vidare köpte jag den och bar den hem. Jag kan nog inte säga att jag fyller dess självsäkerhet som kvinnan gjorde, men jag försöker mitt bästa.
Jag tänkte inte berätta mer om mig nu för annars så blir det ett väldigt långt inlägg. Men jag skulle gärna veta om ni har något ni vill berätta, så som jag med kappan. Eller kanake bara vad ni gillar för musik, skulle göra mig glad!
Kram Elina
Fin bild! Fler second-hand-kläder finns på Yardsale.se, det är en ny svensk köp-och-sälj-sajt